Runt om på Gällnö



På kartan ser Gällnö ut som en fågel som brer ut sina vingar åt väster och öster. Ön är till största delen täckt av blandskog, odlad mark och beteshagar. Den gamla, genuina skärgårdsbebyggelsen är väl bevarad och det finns fortfarande levande lantbruk på ön med betande kor i hagarna.

De flesta som kommer med Waxholmsbåt landar på Söderby Brygga i väster och tar kanske en kort promenad till handelsboden eller till vandrarhemmet. Men om man fortsätter norrut på stigen förbi vandrarhemmet och gården Gustavsberg kommer man in i områden med stora skogar. Stigen går igenom ett naturreservat mot Torsviken och vidare ut på Brännholmen. Vid Västra Torsviken finns en fin sandstrand och tältplats. På försommaren blommar orkidéer som Adam och Eva på ängen. Strax bortom Västra Torsviken invid berget, finns en väl bevarad jättegryta. Jättegrytan är markerad med en skylt vid stigen.

Båtluffare kan ta roddbåten från Brännholmen över till Karklö som har båtförbindelse med Svartsö. Roddbåten får lånas, men det måste alltid finnas en båt på varje sida. Det betyder att det kan bli tre roddturer för att ta sig över sundet till Karklö. En för att hämta den roddbåt som ligger där, en tur tillbaka till Gällnö med båten på släp och sedan en tur för att ta sig till Karklö igen.

I öster ligger Gällnönäs med egen ångbåtsbrygga. Länge var de olika delarna av den ca 500 hektar stora ön isolerade från varandra landvägen. Båt eller transport på isen var det naturliga sättet att färdas. Det är först på sen tid som det har blivit möjligt att ta sig fram på öns stigar. 

Från Gällnöby sträcker sig en nyligen anlagd väg österut bort mot Gällnönäs. Vägen går cirka fyra kilometer genom en omväxlande natur med lövskog, hagar och barrskog. Halvvägs finns en stig som leder till en väl bevarad ryssugn som ett minne av ryssarnas härjningar på ön 1719. Då gick vattnet upp till den plats där ryssugnen ligger. Ryssarna inrättade tillfälliga baser i land och de fyllde på den knappa provianten med livsmedel från området. I ugnarna bakade man sitt eget bröd.

När man närmar sig Gällnönäs finns det öppna hagar och betesmarker för fåren. Vid Gällnönäs finns också sparrisodlingar där man kan köpa nyupptagen sparris under odlingssäsongen maj-juni.

Vintertid var Gällnö en viktig plats utmed vintervägen mellan Möja och Stockholm. Inte långt från nuvarande bryggan vid Gällnö – vid Krogarudden – fanns det en krog. Krogen var också öppen sommartid för skutorna som trafikerade Stockholm.

Skärgårdsborna reste gärna till Stockholm vintertid för att byta varor, men också för att förlusta sig, om pengarna räckte. Det var lättare att resa på vintern än på sommaren, eftersom det oftast låg is ända till Möja. Man ”buskade” isvägen norr om Gällnö och Gällnönäs över Skagsfjärden och vidare mot Möja. Sedan gick vintervägen tvärs över Gällnö ner mot Söderby och vidare över isen till Kalvön som ligger norr om Boda. Över mot Boda blev det problem när ångfartyg av stål började trafikera Stockholm. Här fanns en isränna som ständigt hölls öppen. Men man klarade passsagen med hjälp av en körbro eller en gångbro som kunde läggas ut över rännan. Om bara några få personer behövde ta sig över rännan så kunde de ros över med en så kallad iseka. På Kalvöns strand fanns det en sjöbod att värma sig i.

Från Söderby brygga till Gällnöby anlades en riktig väg genom beredskapsarbete under kriget. Avsikten var att fortsätta med en väg av samma standard till Gällnönäs. Den tänkta vägen går över flera olika stamfastigheters marker, och eftersom alla markägare inte gav sitt tillstånd blev projektet inte slutfört. Så småningom blev stigen mer och mer nedsliten, och mot slutet av 1990-talet var den knappt framkomlig. Genom frivilliga arbetsinsatser och insamlade pengar, både från boende på ön och från offentliga instanser, kunde leden mellan Gällnöby och Gällnönäs till slut rustas upp till en vacker promenadstig. Under 2012 genomförs nästa steg – att ha en körbar stig mellan Gällnöby och Gällnönäs. 

Gällnö Natur- och Kulturstig ideell förening tog initiativ till upprustningen och står dessutom bakom driften av vägen. Det är alltid välkommet att stödja föreningen med pengar eller arbetsinsatser.

Birgitta Modigh