Båttrafiken
I slutet av 1800-talet började ångbåtarna gå regelbundna turer ut i skärgården. Båtarna till Gällnö (Söderby brygga) hade Möja och Sandhamn som slutdestination. Gällnönäs började trafikeras först 1926 med Sunnan. Bryggan ligger på samma plats som i dag, nära det då nyöppnade pensionatet vid Skage.

Ända fram till 1951 var det bara sommartrafik till Gällnönäs med en tur från Stockholm på lördagar och tillbaka på söndagar. Andra tider fick man ta sig till Sollenkroka på egen hand, som trafikerades av ångfartyget Kanholmen på sommaren och Vaxholm I eller II övriga året.

1952–1968 drevs båttrafiken av SÅA (Stockholms Ångslups AB) med motoriserade ångslupar som Kung Ring, Angantyr och Flora och de nybyggda båtarna Grisslan, Ejdern och Skraken. För gällnönäsborna som skulle resa vintertid var det bryggan på Gällnö som gällde. Vintrar med tjock is, som 1956, 1958 och 1963, var besvärliga. Gällnönäsborna fick då oftast ta sig till isstationen vid Hästnacken. Om man skulle ta sig över isrännan fanns det en vinschbro som lades över rännan. Tom Thureborg: ”Vi var inte många själar som väntade på Angantyr i ur och skur på den tiden. Jag kan känna stor tacksamhet till Jenny Nyström som ofta generöst ställde sitt varma kök till förfogande och ringde runt för att höra var båten befann sig. Väl ombord blev resorna i regel kalla, dragiga och långa, även under måttliga isförhållanden. De kunde hända att man fick trängas med någon ko eller häst, t o m inombords.”

Källa:Tom Thureborg, Gällnönäs

Birgitta Modigh